Debutaterna eller När Simbor och Piraten kom till världen

Varje teater med självaktning presenterar de olika aktörerna i de aktuella föreställningarna i ett program. Den som har huvudrollen brukar komma först. Den ordningen följer inte Skogstjäll utan väljer en kronologisk tidsaxel

Så först kom Simbor och sen Piraten

1999 tyckte jag att jag rest tillräckligt både som yrkesverksam och som semesterfirare, det var spännande år, men det fanns ju också mycket tid mellan resorna. Det dags att prioritera den tiden. Under min uppväxt var djur en självklar del av familjen och nu var det min egen tur. Valet var enkelt! Jag har alltid tyckt om katter och en katt skulle kunna dela mitt liv även om jag var tvungen att försvinna på vardagarna för att förtjäna vårt uppehälle. Men så klart inte en katt utan två! De skulle ha sällskap av varandra på dagarna.

Nästa steg blev vilka och var. I bekantskapskretsen fanns ett par (i dag räknar jag dom som mina i särklass bästa vänner), som bland annat födde upp norska skogkatter och de minas mamma väntade sin första kull. Väntetiden var lång och jag läste så mycket jag kunde om katter i allmänhet och norska skogkatter i synnerhet och i min fantasi tog två miniatyrlodjur sakta men säkert form! Men olyckor kan inträffa i de bästa av familjer och samma dag som slaget vid Lützen nedkom mamma katt med två små svarta pantrar och en av dem hade fått släktens ”adelsmärke”, dvs han föddes enögd, men i övrigt helt frisk. Den väntan var den svåraste, dvs godkännandet från veterinären om livskvalitet. Och sen spänningen att få göra det första besöket. Nyblivna mammor brukar uppvaktas med blommor, jag valde kattgodis. Nästa etapp blev de tolv veckorna, när de skulle bli fullfjädrade små kattungar redo att möta stora världen och min första uppgift under den tiden blev att ge dom namn. Fanns ett måste, dvs bokstaven S. Jag kom att tänka på en guide och vän jag hade nere i Sarawaks regnskogar, under våra vandringar hade vi pratat om allt och jag mindes hur fascinerad han var av våra asagudar. Simbor fick alltså stå symbolisk fadder till Simbor. Lillebror gick redan under arbetsnamnet Piraten, så det löste jag genom att döpa om honom till Skogspiraten!

Simbor beskådar sin nordiska namne

Våra första år präglades av turbulens innan vi tog mark här på Skogstjäll och det var dessutom före den digitala eran, så deras barndom finns i ett oändligt antal hederliga fotografier att hålla i. Själv kunde jag inte låta bli att dra paralleller mellan K.syster och mig – den ena något blyg och försiktig, den andra helt oförvägen och öppen för allt, henne sköt jag gärna framför mig!

Äkta syskonkärlek rostar aldrig

I första huset fanns en stege upp till en vind och en dag hördes ett ynkemjau – högst upp satt Piraten och visste inte till sig. Överlycklig lät han sig hämtas ner för att en stund senare ha lockat upp Simbor. Mina nerver förvandlade då stegen till en rutschkana med hjälp av en iläggsskiva, som hörde till ett bord. Lugnet var återställt!
I ett annat hus för länge länge sen fanns också en stege upp till en vind, där brukade de två systrarna sitta och låtsasmeta och en dag napade en jättestor fisk och en panna fick en bula!

Och vad som än sker så är slutet alltid gott!

Inflyttningen till Skogstjäll skedde efter konstens alla regler, dvs mina två svarta katter fick avgöra om det var rätt hus för oss – de tvekade inte en sekund. Medan flyttlasset bars in satt de i uterummet ovanför garaget och kollade noga att allt gick rätt till och efteråt gick vi en gemensam inspektionsrunda!