Denna saga handlar inte om Old Tom, den skotske golfspelaren från förra sekelskiftet utan är en högst egen variant på Kamratpostens Spara och Slösa.
Tänk om pengar växte på träd eller var lika överskottliga som kirskål! Men att så inte är fallet erfar vi väl litet till mans och när sekinerna är i nedan lär man sig trolla med knäna.
Att låta sådana kriser drabba de mina, det vore mig fjärran. När jag befunnit mig i dalgångarna har de surfat på vågkammarna.
Så därför tycker jag det är ganska trist att läsa alla de sparartiklar som kommer då och då och gäller det mesta här i livet. Ivrigt börjar jag titta bara för att än en gång konstatera ”ja, men så gör jag ju redan”!
Tidigt såg jag att priset på kattmat kunde variera mellan butikerna och försökte hålla mig uppdaterad mellan mitt ICA och mitt Konsum, de ligger inte bredvid varandra utan det krävde en smula planering:
Sen kom den mentala smällen, då jag fick höra om Willys priser på just kattmat och med egna ögon såg, att ryktet talade sant. Räknade och multiplicerade - tillhör ju den generation som kan tabellerna i sömnen - och kom på att det var inte småslantar utan stora sedlar utslagna på ett år. Att många bäckar små samlas till en å besannades om inte förr så nu.
Men har också lärt mig att aldrig gräma mig över det som var, jag hade nog inte kunnat pussla ihop jobb – hem – stormarknad utan bil. Men sen jag blev friherrinna så är tiden inget problem.
Mina katters mellanskillnadsburk var född!
I denna burk läggs den summa vi sparar på mina utflykter och sedan går den till något annat som enbart kommer de fyrtassade tillgodo. Eller så gör vi som kvartteten jamade mig då det gällde att rädda Dannys syn, han hade kommit illa däran till Kattluckan. Piraten anförde hjälpinsatsen och sa att bara de klarar ena ögat så är det helt ok, men han villkorade också hjälpinsatsen – för att bli frisk behöver man inte bara medicin för kroppen utan också godis till själen!
Nu kanske någon vän av ordning protesterar och säger att jag lurar mig på bensinkostnaderna. Nix, inköpsrundan genomförs med det busskort jag ändå har och jag har lusläst tidtabellen för att hitta de bästa anslutningarna – tyvärr har en sommarlov just nu, dvs den skolbuss som stannar vid min brevlåda – men bara de gånger jag finns med, så jag får minska på inköpen litet för nu ska de ska bäras 800 meter.
Ovanstående renderar ca 12:- till Old Tom.
I sanningens namn kan jag inte ge Willys all heder för prissättningar – en dag då jag stod och väntade på hembussen med dignande kassar fick jag sällskap av en likasinnad men med ICA-kassar, som då tipsade mig att ICA därute var ännu billigare än Willys på Pussy och dessutom hade de fina grishjärtan. Jag sneglade ner i min kasse, där det låg en förlorad 5-krona (5 st. Willys P-burkar) och tackade för tipsen och önskade hennes katter en riktig fest, hann knappt blinka förrän paketet med grishjärtan var två paket. Lyckan hemma den gången var mer än salig och jag skulle gärna lämnat en blomma som tack eller önskat att du främmande kattmänniska fick läsa dessa rader
Efter den dagen går utflykterna varannan vecka till vars en sida av vägen vid stormarknaden, Willys och ICA:s.
Och kan nog efter detta första år ärligt säga, att även om vi hade obegränsat med pengar så skulle jag aldrig drömma om lägga dom i butikernas vinstkassa, det är ju exakt samma burkar och mat men det blir ca 2000:- billigare per år - då skulle jag hellre låta dem odelat gå till de nödställda katterna. Tänk om alla katthushåll exv en vecka om året följde mitt exempel och lät mellanskillnaden gå till katthemmen?!
Finns det också någon Medmänniskans mellanskillnadsburk?
Nej, det gör det inte. Den är sen länge inmutad i hushållskassan eftersom åren lärt mig återkommande extrapriser och dessa betraktar jag som de normala. Men det kan också ge utrymme till litet extra lyx och flärd i köket! Sparandet får inte bli en börda utan hellre en sporre! För det är ju sant, att ”för pengarna du sparar kan du ….”
Det gäller att ta tillvara och uppskatta de smultronställen livet bjuder på!
