Uppsala svampklubb inbjöd till utflykt med mål Styggkärret förra våren och jag var inte sen att tacka ja. Gula och svampklubben har lärt mig att det finns så många fler rariteter än de rara fynd, som samsas i mina korgar under hösten.
 |
| En rar glimt (foto Gula) |
Styggkärr avskräckte inte, snarare utmanade eftersom jag hade tolkat namnet som vilt och svårframkomligt. Hin stygge hade jag inte ens skänkt en tanke. Detta visade sig vara med naturen överensstämmande och det gällde att hela tiden hålla ett öga på fötterna – ville ju inte riskera en gipsad 70-årsdag, siffran är illa nog.
 |
| Över stock |
 |
| och sten |
 |
| på hela ben! |
Och fantasin kom i rörelse, fanns det mosslik också i Styggkärret, stod vi inför ett arkeologiskt fynd???
Eller var det helt enkelt ett rotsystem?
Fast allt var inte svårframkomligt - det fanns lättvandrade skönhetsupplevelser att passera också
Det fanns t.o.m. skyltar uppsatta som var välmenta men ack så fel såvida de inte satts upp småkrypen till gagn!
 |
| Textförfattaren tycks själv ha snubblat över en rotfälla i syntaxens värld, vilket visar att det kort skrivna inte alltid blir det rätta |
Och nytt för mig, gluporna – bara ordet andas forntid och respekt, klarade jag fötterna så ville jag inte bli slukad. Glupska har vi väl alla varit någon gång och också ätit med glupande aptit. Som substantiv är glup inte direkt vanligt utan bygdemålsfärgat och används just i Uppland på större eller mindre gropformiga fördjupningar, där rinnande vatten helt plötsligt försvinner och liksom bara uppslukas.
 |
| Fotot uppe till höger visar en av gluporna |
Det blev två kära återseende och en ny bekantskap som etsade sig in i minnesbanken och så klart en massa mycket mer, som kanske behöver litet tid för att fastna även om jag nog aldrig når upp till Karins med Kunskap nivå utan får nöja mig med att vara Carin med C i detta lärda sällskap och då inte som en sparv i tranedansen utan snarare en katt bland hermelinerna, dvs. mina egna fyrtassingar har lärt mig att med hög svansföring kommer man en bra bit på väg.
Första återseendet var pipröksvamparna, som tydligen fått sitt namn efter sin likhet med piphuvud. Men hur många röker pipa idag och nickar igenkännande? Jag ser framför mig en samling keramiska krukor från någon spännande utgrävningsplats. Svampen, som inte är ätlig, är sällsynt i Europa och här hemma är den rödlistad.
 |
| Piphuvuden foto Gula |
 |
| eller keramik? |
Nästa återseende är nog namnet till trots min största favorit. Bombmurklan är en numera sällsynt vårsvamp, som är helt beroende av granar på väldränerad mark för sin överlevnad. Och det hotfulla namnet? Förenklat förklarat så går murkla tilbaka till gemensamt germanskt ord för morot, möjligen för att en del murklor liknar morötter. Och en bomb är ju en i allmänhet klotformig kastkropp fylld med sprängämne. Men alla bomber är inte förstörelsebringande eller …. Tänk på sockerbagarnas glassbomber, dvs. en glass omgiven av ett yttre lager av exv. choklad. Bombmurklan med utsidan, som ser ut som chokladfärgad sammet och som skyddar en gråbrun geléartad vätska, är en av Sveriges fridlysta svamparter. Själv ser jag absolut en läcker bakelse eller ett utsökt läder- eller keramikarbete framför mig. Att sen en gång i tiden barnen på våren i lekens iver kastade bombmurklor på varandra, det är en helt annan historia.
Och årets nyhet, skogarna är ju jordens lungor och då är det helt naturligt att de är försedda med lunglav. Lunglaven är en kräsen bladlav som växer på utvalda lövträdsstammar och man trodde att den kunde bota lungsjukdomar
 |
| Naturens svar på civilisationens sanatorier |
Lunglaven spårade in mig på signaturläran. Det är en medicinsk teori med rötter i antiken, som egentligen vore värd sin egen berättelse. Enligt denna teori kan de växter som liknar ett visst organ i kroppen bota de sjukdomar, som angriper organet.
Andra exempel är blåsippsblad som används mot leversjukdomar och gula blad mot gulsot.
 |
| Ser att jag tyvärr fokuserade mer på blommorna än bladen |
Det blev mer än många timmars vandring uppiggad med läcker matsäck där jag själv siktat högt och bakat en tigerkaka. Det var länge sen sist och den här förbjöd min husmorsheder att fotografera, men av Gulas bild syns att sällskapet lät sig väl smaka.
 |
| foto Gula |
Det blev ändå en bit kvar att skänka gammeltrollmor som tack för besöket - jag är säker på att hon fanns där för jag hittade spår efter hennes morgontoalett
 |
| Hennes hår har vitnat |
 |
| Och något tycks ha stört tandborstningen, det var väl inte vi? |
Ps.
Denna förtrollade vandring har lagrats i minne och hårddisk i snart ett år, eftersom tekniken strulade, när jag skulle lägga ut det. Lyckades inte lösa problemet men så en dag fick jag bara en ingivelse att försöka igen och det blev ett sesam öppna dig. När min argusblick kollade bildmaterialet vaknade fåfängans marknad till. Visst ska jag varmt och praktiskt klädd, men inte i 2012 års bylsiga stil.
 |
| Spegel, spegel var fanns du då jag bylsade på mig? foto Gula |
 |
| Gula får stå som förebild för 2013 års klädsel |
