Kylslagna tankar eller Så mycket värre kan det nog inte bli

Ser att USA drabbats av snökaos och att en miljon är strömlösa. Tittar tacksamt snabbt på termometern som visar betryggande plus och upp mot en vattensjuk himmel – men kanske dags inventera ”vinteröverlevnadsutrustningen”?

Det var en gång i dubbel bemärkelse

I tassemarkerna härdas man – mina första år här var strömavbrotten legio och med förkärlek under den kalla årstiden. Så legio att inte bara jag höll ett öga från bussen för att kolla ljusnivån – dock den höll i regel fram till sista ledet – över tassemarkerna bara nattsvart. Med tiden inköptes en liten kamin för lysfotogen och diverse ficklampor och dito batteridrivna lampor. Pannlampans intåg gjorde mig nästan rusig av lycka – den innebar att jag både kunde röra mig fritt i ett övrigt kylslaget hus och krypa ner under täcken i pluralis och försjunka i en bladvändare. Stearinljus däremot, som ju har en stor mysfaktor, var uteslutna med tanke på alla kattsvansar som kom svepande i mörkret – även vattnet gör ju uppehåll under avbrottet. Först på sluttampen insåg jag att min lampkrona i tv-rummet  även var  en ljuskrona – så högt hade jag inte tänkt. När sent omsider ledningarna grävdes ner var jag även försedd med ett stormkök!!!



Ovan blev rutindagar och överträffas av två mer dramatiska avbrott:

En lovande julafton förbyttes i svartaste mörker just då jag gett de svarta vars en godisskål och själv satt mig ner med julglöggen framför Kalle Anka. Disneys jultomtar fyllde den stora säcken och sen blev det becksvart. Tog det hela med ro först för att någon timme senare inse att det nog var allvar. Detta var före pannlampans intåg, men trevade mig fram till burkmat à la katt och för egen del blev det sillsallad, potatisen var ju inte kokt eller rödkålen värmd . Att duka det traditionella julbordet var inte ens att tänka på Men både snaps och öl hade rätt temperatur. Något snopna men mättade drog vi oss sen tillbaka till sovrummet och somnade, vad annat att göra i sällskap med svarta fyrtassingar i ett svart hus. Väcktes av telefonen och glada julfirare framåt 22-tiden, strax efter återvände ljuset! Ytterligare ett samtal förklarade ljusskenet på andra sidan vägen, polisen letade efter biltjuvar – själv tinade jag julräkorna och gjorde ett par rejäla skinkmackor till mig själv. Julbord och julklappar fick vänta till juldagen!

Så här dukar vi

om ljus finnes i vårt hus

Det andra avbrottet hade mer av överraskningsmoment i sig, eftersom det inträffade med nergrävda ledningar förra vintern sent på eftermiddagen, när kung Bore stampade runt i – 25 på utsidan av huset. Fullt påklädd och litet till, på huvudet en rejäl öronlappsmössa, kröp jag och pannlampan ner under extra täcken och bad en extra bön för husets rörsystem. Att vakna i gryningen var både skönt, värmepumpen hade börjat ett mödosamt arbete och vatten fanns i alla kranar, och kallt, termometern inne visade på +7. För denna natt betalades en ersättning ut från Vattenfall, men inte ett ord eller än mer gottgörelse kom efter den saboterade julaftonen, något som jag fortfarande tycker var litet ynkligt av detta välbärgade bolag!



 

Från tå till topp

i lager på lager på lager

Undrar nog en smula över hur långvariga de amerikanska avbrotten blir, men hade nog hellre valt det än att som i Bangkok helt plötsligt dela gator och i värsta fall mitt hus med livslevande krokodiler på rymmen! Och i väntan på tassemarksvintern är varje plusdag oavsett himlens färg en bonusdag att ta tillvara!

Astrar, lejongap m fl tålmodiga blommar fortfarande

Och ögonen fängslas av av höstens färgprakt

Missförstådd allemansrätt eller Skrattar bäst som skrattar sist?

Nostalgia Renown

Min något tveksamma kärlek till grannarna rådjur fick mig för några år sedan att gräva ner en present i växthuset för att vara säker på att få uppleva den.

De senaste åren har jag således kunnat njuta tidiga och mycket vackra tulpaner även genom köksfönstret!

Och sett dom försvinna för att ge plats åt sommarens fröjder

I höstas fyndade jag nya tulpaner, bland andra vita fransiga, som påminde om svanar - rum fanns ledigt i växthuset för dessa kommande skönheter.

En lång och kall vinter följde och med den ett också ovälkommet  avbrott i tassemarksidyllen, men det är en annan historia. Äntligen kom så föraningar av våren, dvs det grönskade i växthuset, gamlingarna var först och snabbast men ögonen följde med spänning nykomlingarna och såg oförstående en dag tulpanblad ligga  utslängda i stället för att ömt omfamna och skydda de vita skönheterna.

Dessutom var lökarna försvunna

Rådjuren – orimligt hur de skulle tagit sig in genom stängd dörr?


Skogstjälls padda, som delat växthus med mig i nästan alla år ?

Nej, han hade aldrig rört eller förstört tidigare

Ekorrarna, som jag sett leka i närheten och utföra hisnande balansnummer på telefonledningarna, som de använder som autostrada för att snabbt passera huset?




Skulle de kunnat letat sig in genom vädringsluckan?






Hade de börjat bygga upp ett skafferi?



Tillgång till dold kamera finns inte och det vore nog meningslöst att sätta ut kattpatrull på nätterna – mer avskräckande än problemlösande?



Sanningen är nog att den glupska matfriaren smög sig fram underifrån och lyssnar till tilltalsnamnet SORK! Men varför just växthuset när alla rabatter är fyllda av kommande tulpaner?



Och när jag nu börjar studera ämnet läser jag att om man fått en sork i trädgården så måste den bort så fort som möjligt och att det finns en mängd olika metoder har jag också förstått!



Det finns sorkskrämmor som vibrerar i flera prisklasser, den billigaste hade ett tilltalande specialpris på 398:-, det räckte fram till 30/4. Men en storsäljare som rekommenderades! En fördel kanske att den även skrämmer bort ormar? Men sen är ju frågan åt vilket håll dom flyr. Det kan ju bli ur askan i elden, om jag inte helgarderar rastgården t.ex. Skrämman verkar med ca 18 m radie, vilket sägs ge en diameter på ca 35 m eller totalt verkningsområde 1000 kvm.



Sen finns det en sorklök som verkar i ca 2 år. De ska planteras i form av ett U runt trädgården och avståndet mellan lökarna ska vara 8 m, en sida lämnas alltså öppen för reträtt, den sidan ska nog inte vara den mot grannarna! Sen ska man fortsätta och plantera nya rader var fjärde dag tills området är fyllt.



Man kan också bedriva jakt med  medhjälpare. Katter sägs vara bra sorkjägare även om de flesta föredrar kattmat. Kvartetten tillhör nog just gruppen husmanskatter och lämnar därför det de lyckats fånga in vid min frukoststol. Själv föredrar jag nog min egen kost, även om Fabian denna vår försökt övertyga mig om fördelarna med en ödlediet!



Ugglor är utmärkta sorkjägare men jag tror inte på idén att sätta upp uggleholkar. Än mindre lockande är tanken på orm, som ju också lever på mina marodörer.




Stövelpåbud råder redan även i närområdena



Hästar föreslås också p g a de vibrationer de åstadkommer då de rör sig. Till detta finns en annan ack så tråkig lösning, den hederliga gräsklipparen. Kanske kommer jag att få tassemarkernas kortaste gräs?



Ytterligare knep värt att prova är att plantera ut bondbönor litet överallt – de kan ju med glädje hamna i grytorna. Och kaffesump kommer att få ett större spridningsområde än tidigare, dvs det har jag använt till rosorna och hallonen i många år. Nu får jag väl öka kaffekonsumtionen så att det räcker till alla rabatter. Kanske inte riktigt vad reklamen tänkte sig med  "Om du får oväntat besök"?



Slutligen, vad som prövades direkt, ”kattbevattnad” sand att strö runt åtråvärda plantor. Finns alltid att tillgå. Ska spetsas med litet hårtussar också och på så sätt kommer ju även kvartetten om än indirekt att delta i återställandet av hemfriden.




Räddningsaktionen är påbörjad!




Bland trädgårdsveteranerna har jag också hittat några som verkligen försöker mota Olle i grind och alltså självmant placerat sig precis innanför ingången - tänk om de kunde visa samma entusiasm inför gänget kirskål, lupiner m.fl.?

Lämnar problemen med en fundering över det manliga släktet på Gotland eftersom jag i SAOB såg att sork är en dialektal benämning på just pojkarna där. Skulle jag i nuvarande sinnesstämning kalla en gotlänning sork gjorde han nog bäst i att rymma fältet. Fast jag skulle nog inte nöja mig så lätt – pottsork fick det bli, har inte fått grepp om historiken, men andemeningen är ju solklar och överensstämmer med vad jag tycker om dessa inkräktare – inte ett enda försonande drag!!! Hade de haft kirskål med på menyn, hade vi kanske kunnat ingå någon form av allians?







Det är ju ändå inte meningen att detta ska vara tassemarkernas framtida tulpaner! Inte heller är gästfriheten så stor att sorkarna bjuds till dukat bord



Och de vita svanarna? Med risk för att utmana ödet, det finns hopp? Höstplanteringen avslutades med att 1 à 2 lökar från varje nykomling landade i en gemensam rundel utanför växthuset!



Givetvis är området minerat med både kattsand och kaffesump!





Morotsblues eller Skogstjäll à la carte

Nej, jag har inte drabbats av hybris och tror inte att jag sitter på nästa kioskvältande kokbok eller att Mästerkocksjuryn kommer att knäfalla vid min köksdörr för att förära mig ett M-förkläde. Tvärtom  detta är ett försök att spara både söktid och de recept jag vill återkomma till. De är provätna och kan också anknyta till eget leverne och minnen. Och inte minst - jag delar gärna med mig!

Samarbete är en säker väg till framgång!

Svamprecepten började jag ju samla redan i höstas. Här kommer mina morotssoppor.
Morötter har av någon anledning aldrig tillhört mina favoriter och jag ligger långt under det svenska genomsnittet på ca 7 kg morötter/år. Strejkade redan som liten och fick oväntat stöd av husets mot modern denna gång illojale herre, då han tog mitt parti Vi åkte båda på pumpen en vintermiddag anno dazumal. Rykande varm soppa serverades och vi ville båda ha backning och undrade nyfiket vad mamma med lillasyster som vapendragare hade hittat på. Fransk bondsoppa! Sanningen avslöjades långt senare – morotssoppa –!! Och fransk bondsoppa har förblivit ett i familjen bevingat uttryck, då vi ätit något extra läckert, men sorgligt nog finns inget recept att bevisa detta med.

Kanske hade den likheter med nedanstående favorit sen 1980-talet, där - det erkännes - jag är ännu frikostigare med smör och grädde än i grundreceptet?
1. Fräs en finhackad gul lök och 3 stora skalade och skivade morötter i 2 msk smör i en kastrull. Strö över 1 tsk strösocker. Tillsätt 6 dl grönsaksbuljong.

2. Koka tills morötterna är mjuka, 10-15 min. Kör morötterna i mixer/matberedare till puré.

3. Smält 2 msk smör och rör i 2 msk vetemjöl. Späd med 4 dl mjölk (eller gräddblandad mjölk). Tillsätt purén. Låt koka ca 10 min. Smaksätt med salt och ½ - 1 tsk körvel. Strö över litet finhackad persilja.

Och i veckan hittade jag en ny favorit. Med lika mycket sting som den första är en mild smekning:

1. Skala och skär 600 g morötter i skivor.. Fräs en finhackad gul lök, 2 finhackade vitlöksklyftor och 5 cm färsk ingefära (finhackad så klart) i 2 msk smör i ca 2 min. Tillsätt 1 1/2 tsk spiskummin och 1 tsk curry (gärna stark)Häll i morötterna och rör runt och fräs ytterligare 5 min.
2. Häll på 3 msk konc. kycklingfond, 1 l vatten och 1 dl vitt vin. Koka med lock till morötterna mjuka, ca 15-20 min

3. Mixa soppan slät (stavmixer eller matberedare). Späd med litet vatten om den är för tjock.

4. Tillsätt 1 tsk honung (oj, jag hade 1 msk( och 2 msk färskpressad apelsin (jag hade nog betydligt mer eller 1 pressad apelsin), krydda med ¾ tsk salt och 1 krm nymalen svartpeppar. Mixa igen.

5. Servera med en klick av 2 dl crème fraiche försiktigt utrörd med rivet skal från 1 apelsin.

Till detta ett gott bröd och ev. med klippt färsk koriander över skålen.

Utomhusklimatet bidrar till att öka lusten för de tidigare ratade!

Tänk att detta älskade hatobjekt ursprungligen kom från Afghanistan, då i den mörklila varianten. Läste i Lena Israelssons Handbok för Köksträdgården, att just den ansågs stimulera sexlusten och att Caligula en gång bjudit senaten i Rom på dessa rötter för att se vad som skulle hända. Vad som hände avslöjas inte! Kittlande nutida tanke: dagens vallmofält ersatta med morotsfält och skördarna exporterade till en kärlekstörstande värld i stället för som nu opium! Skulle det leda till en fredlig samexistens mellan de berörda parterna?

I Sverige introducerades morotsodlingen av klostren – de var nog inte de lila!

De lila ersattes ju så småningom av vita och gula och längre fram på 1600-talet fick Holland fram den morotsröda varianten, som vi väl är mest förtrogna med!

Här kommer att utvidgas om än med svett och möda för bästa möjliga morotsmiljö

Morotsjord ska vara lucker, djupgrävd och fri från stenar förutom att den ska vara mullhaltig! Sämst är tung lerjord, där bara små karottmorötter trivs! Medmänniskan undrar i sitt stilla sinne om man kan koka soppa på dom också!

Det kom ett mail eller När solen försvann

Min bästa mångalna G., jag blev mycket glad för ditt mail:
"opp och hoppa i morgonbitti! Solförmörkelse och du har parkettplats!!!!"

Men i sanningens namn måste jag tillägga, att det nog vid denna tidpunkt "i morgon bitti" var långt ifrån första parkett, mera som tredje raden på Dramaten, just platserna bakom en pelare, innan välbehövlig ombyggnad gjordes. Från just de platserna upplevde jag och k.syster en gång De tre musketörerna – vår behållning blev ”En för alla och alla för en”. Erkännes att upplevelsen också la hämsko på en läsupplevelse, men det går ju att ändra särskilt med tanke på mitt nuvarande liv tillsammans med tre musketörer och en Milady, vackert bundna band väntar i bokhyllan.

Bygga om terrängen här i tassemarkerna var ju inte att tänka på, däremot ställdes klockradion med god marginal. Morgonen såg gråvit ut och kvicksilvret hade landat på -16. En snabb frukost väckte och värmde mig och sen blev det sedvanliga lager på lager, jag skulle ju gå ut och uppsöka den försvinnande solen!

Nog var den försvunnen alltid – molnen tävlade om att täcka min himmel, även  om några blå strimmor anades och jag var inte exakt säker på hur långt solen skulle hunnit denna för mig numera tidiga timma, så jag följde min slingrande väg fram mot öppnare nejder.

Men solen var lika försvunnen som den gäckande månen i december, den som jag verkligen kunde se från första parkett – hade tassat upp flera gånger under natten för att fastställa positionen inför gryningen.

och varje gång log månen lugnande mot mig. Foto "G"

När det sen var dags i arla morgonstund att se den försvinna, då hade molnen redan ombesörjt detta!


Stod nu drygt en månad senare med uppåtriktad blick en bra stund nere vid stora vägen med fri sikt innan en besviken reträtt påbörjades, den avbröts av en vän, som inte heller kunnat se genom molnen och nu var på väg att handla i stället. Erbjöds självklart följa med, brukar aldrig vara nödbedd, men denna gång fanns det en viss självbevarelsedrift – mitt innersta lager var ett rejält och varmt nattlinne och frisyren inne i mössan fortfarande snedvriden efter nattens sömn.

Och tur var det, vände mig nämligen om och tittade efter den försvinnande röda bilen och då fick jag se:

Något händer

Upplevelsen blev magisk och jag låter sol och måne i en omvänd från ny till nedanlek tala för sig själva:

  

solen förvandlad till en månskära

 flammade till

och gjorde mig ödmjukt andlös

En sista blick från Skogstjälls ”tredje raden bakom pelaren”

Och ett stort tack till vännen G som gjorde mig uppmärksam på vad som hända skulle men själv kom på fel sida av molnväggen och därför nu får hålla till godo med solförmörkelsen sedd från tassemarkerna. Hon sände även denna dagsaktuella måne - samma måne som tittar in genom mitt fönster när detta skrivs - då jag bad om lov att låna någon av hennes alltid så fantastiska månbilder för att illustrera "månförmörkelsen med förhinder".

Jag har nigit för nymånens skära och mitt tack har jag framfört här. foto "G"