Morotsblues eller Skogstjäll à la carte

Nej, jag har inte drabbats av hybris och tror inte att jag sitter på nästa kioskvältande kokbok eller att Mästerkocksjuryn kommer att knäfalla vid min köksdörr för att förära mig ett M-förkläde. Tvärtom  detta är ett försök att spara både söktid och de recept jag vill återkomma till. De är provätna och kan också anknyta till eget leverne och minnen. Och inte minst - jag delar gärna med mig!

Samarbete är en säker väg till framgång!

Svamprecepten började jag ju samla redan i höstas. Här kommer mina morotssoppor.
Morötter har av någon anledning aldrig tillhört mina favoriter och jag ligger långt under det svenska genomsnittet på ca 7 kg morötter/år. Strejkade redan som liten och fick oväntat stöd av husets mot modern denna gång illojale herre, då han tog mitt parti Vi åkte båda på pumpen en vintermiddag anno dazumal. Rykande varm soppa serverades och vi ville båda ha backning och undrade nyfiket vad mamma med lillasyster som vapendragare hade hittat på. Fransk bondsoppa! Sanningen avslöjades långt senare – morotssoppa –!! Och fransk bondsoppa har förblivit ett i familjen bevingat uttryck, då vi ätit något extra läckert, men sorgligt nog finns inget recept att bevisa detta med.

Kanske hade den likheter med nedanstående favorit sen 1980-talet, där - det erkännes - jag är ännu frikostigare med smör och grädde än i grundreceptet?
1. Fräs en finhackad gul lök och 3 stora skalade och skivade morötter i 2 msk smör i en kastrull. Strö över 1 tsk strösocker. Tillsätt 6 dl grönsaksbuljong.

2. Koka tills morötterna är mjuka, 10-15 min. Kör morötterna i mixer/matberedare till puré.

3. Smält 2 msk smör och rör i 2 msk vetemjöl. Späd med 4 dl mjölk (eller gräddblandad mjölk). Tillsätt purén. Låt koka ca 10 min. Smaksätt med salt och ½ - 1 tsk körvel. Strö över litet finhackad persilja.

Och i veckan hittade jag en ny favorit. Med lika mycket sting som den första är en mild smekning:

1. Skala och skär 600 g morötter i skivor.. Fräs en finhackad gul lök, 2 finhackade vitlöksklyftor och 5 cm färsk ingefära (finhackad så klart) i 2 msk smör i ca 2 min. Tillsätt 1 1/2 tsk spiskummin och 1 tsk curry (gärna stark)Häll i morötterna och rör runt och fräs ytterligare 5 min.
2. Häll på 3 msk konc. kycklingfond, 1 l vatten och 1 dl vitt vin. Koka med lock till morötterna mjuka, ca 15-20 min

3. Mixa soppan slät (stavmixer eller matberedare). Späd med litet vatten om den är för tjock.

4. Tillsätt 1 tsk honung (oj, jag hade 1 msk( och 2 msk färskpressad apelsin (jag hade nog betydligt mer eller 1 pressad apelsin), krydda med ¾ tsk salt och 1 krm nymalen svartpeppar. Mixa igen.

5. Servera med en klick av 2 dl crème fraiche försiktigt utrörd med rivet skal från 1 apelsin.

Till detta ett gott bröd och ev. med klippt färsk koriander över skålen.

Utomhusklimatet bidrar till att öka lusten för de tidigare ratade!

Tänk att detta älskade hatobjekt ursprungligen kom från Afghanistan, då i den mörklila varianten. Läste i Lena Israelssons Handbok för Köksträdgården, att just den ansågs stimulera sexlusten och att Caligula en gång bjudit senaten i Rom på dessa rötter för att se vad som skulle hända. Vad som hände avslöjas inte! Kittlande nutida tanke: dagens vallmofält ersatta med morotsfält och skördarna exporterade till en kärlekstörstande värld i stället för som nu opium! Skulle det leda till en fredlig samexistens mellan de berörda parterna?

I Sverige introducerades morotsodlingen av klostren – de var nog inte de lila!

De lila ersattes ju så småningom av vita och gula och längre fram på 1600-talet fick Holland fram den morotsröda varianten, som vi väl är mest förtrogna med!

Här kommer att utvidgas om än med svett och möda för bästa möjliga morotsmiljö

Morotsjord ska vara lucker, djupgrävd och fri från stenar förutom att den ska vara mullhaltig! Sämst är tung lerjord, där bara små karottmorötter trivs! Medmänniskan undrar i sitt stilla sinne om man kan koka soppa på dom också!