Är det nu ljuset försvinner?
Mörk är november men ljuv var september – var är skimret över denna nionde månad? Snarare tycks den berömda Lützendimman från den 6:e november följt den döde hjältkonungen hem till fosterlandet och satt sin permanenta stämpel på denna månad.
Men det finns också ett annat betydligt godare minne av den dagen, en bakelse tillägnad den kung som med åren blev tämligen fet. Försöker förgäves rannsaka mitt minne på detaljer men får stanna vid att det inte är sena konditorers påfund, 1952 svarar 161 personer på frågor om denna bakelse och deras svar finns att läsa i Nordiska museets specialfrågelista från 1952. Eftersom det också nästa år finns ett november kan berättelsen om bakelsen fördjupas då.
Jag har letat och funderat vidare över annat positivt att trösta upp grårusket med denna nionde månad, som förr också – men varför? – kallades vintermånad. Inte blev den mer vintrig av att den förflyttades till näst sist av årets månader. Den första snön försvinner i regel lika fort som den kommer efter att ha orsakat det årliga trafikkaoset i vårt land.
Så var dags igen att jämföra tassavtryck igen!
Förvånad läser jag: ”November always seems to me the Norway of the year”. Nej, det är ingen s k Norgehistoria utan ett citat hämtat från Emily Dickinson, en av de stora amerikanska poeterna. Emily bodde kvar i föräldrahemmet hela sitt liv och publicerade endast ett fåtal dikter själv. Hennes önskan - dikterna skulle förstöras efter hennes död - trotsades av systern, som till litteraturhistoriens fromma publicerade i stället. Undrar i mitt stilla sinne hur hon i denna isolerade tillvaro fick idén att jämföra november med Norge. Och vad norrmännen tycker om det!
Jag hittade också en fin liten ordlek på detta tristessens tema: Höstack = suck i november.
November skulle kunna glänta på gardinerna och förebåda julen, men den rollen är månaden berövad av giriga affärsmän och det har inte längre nyhetens behag. Julklappsannonserna kommer ju i oktober och julborden såg jag utannonserade redan i september.
Fast det sistnämnda framtvingar en skön själs bekännelse. Under några år hade k.mor med döttrar en jultradition delad med flera andra. Dvs julbordet intogs på Stallmästargården kl. 11.00 och för att vara säker på ett bord krävdes förhandsbeställning redan i september. Det julbordet behövde inte utannonseras, stamgästerna hittade dit och vi blev också julbekanta genom åren.
Var finns helgstämning och festivitas? I USA m fl länder firas Thanksgiving day den sista torsdagen i november, de kalkoner med sin tranbärssås som jag sett i ett otal amerikanska filmer får det att vattnas i munnen. Helgdagen instiftades 1863 av Abraham Lincoln, men jag undrar hur många som vet varför. Det var från början nybyggarnas tackmåltid för att det nya landet tagit emot dem och låtit dem bygga upp en ny tillvaro fri från de förföljelser de lidit i sina hemländer, ofta med religiösa förtecken.
Skogstjälls fåglar är modell mindre, erläggs inte in natura, tvärtom de ingår i kosthållet men med specialdiet
Närmast jag kommer kalkonen är mitt födelselandskaps kalas på stekt gås, dvs Mårtens afton. Har någon svårt att koppla ihop Martin Luther med frosseri. Ingen fara, mårtensafton föregår mårtensmässan och den tillhör Marin av Tours, biskopen som gömde sig bland gässen, men avslöjades av deras kacklande. Martinsdagen var också den dag då tiondet krävdes in och eftersom vinterhållning av djur var dyrt, erlades bl. a. gäss som tionde. Dessutom så var det sista kvällen före fastan och alltså en sista chans att smörja kråset riktigt !
Vara vad det vara vill - en sista måltid före fastan tillagad på skattegäss eller gäss som straffats för de inte kunde hålla tyst - en äkta skånsk mårtensafton är en kulinarisk upplevelse att stilla bedja om.
En litet – om än egoistiskt - tristessavbrott fick jag nyss. Ett utsökt namnsdagskort skickat med hjärta och utan att något lämnats åt slumpen. Framsidan var en katt som tittade fram genom ett stort nyckelhål och överlämnade sin hälsning, på baksidan fanns även hälsningar till de övriga medlemmarna i hushållet, det gick inte att miste på, tre svarta katter och en Amberfärgad, alla fyra i ett glitterregn. Och frimärket: en tårta om än både liten och svårtuggad!
Seden att fira namnsdagar går tillbaka till den tidiga kristna kyrkan, som såg födelsedagsfirande som en hednisk och okristen rit. Länge användes också namnsdagarna i stället för datum, kanske var det lättare att komma ihåg och då kanske speciellt för bönderna, de visste vid vilka namn olika potatissorter skulle sättas, rågen skördas eller höet tas in osv. Anna-dagen i december är t.ex. den dag då julölet skulle vara bryggt och lutfisken läggas i blöt.Matiasdagen har i vissa trakter ansetts vara den första vårdagen då Mats med sitt långa skägg lockar barnen utom vägg, vilket väl kan tyckas något djärvt, eftersom den infaller redan i februari. Seden att gratulera på namnsdagarna förekom först endast inom de högre stånden och blev mera allmänt först under 1800-talet.
Kanske vore det läge att metodiskt gå igenom alla novembers dagar – det skulle kanske krydda och förändra den grå prägeln?
Nu nöjer jag mig med Elisabeth, det namn jag fick efter min farmor, Carin är efter mormor och kanske en liten nödlösning? Föräldraskapet var så säkra på en son och han skulle bära ett släktnamn vidare. Babylakanen var redan försedda med både broderier och monogram och de finns kvar än i dag och är märkta med ett prydligt C.
Och vem var Elisabeth? Minnesdagen är ägnad en ungersk from prinsessa på 1200-talet. Hon gifte sig (eller blev bortgift?) i unga år med Thüringens lantgreve och som lantgrevinna la hon snabbt sordin på det glada hovlivet. Hon dog redan vid 24 års ålder, då redan en änka som lämnat hemmet och gett sig ut på vägarna, sina barn hade hon skickat bort och bett Gud utplåna dem från hennes minne. Denna Elisabeth är faktiskt välgörenhetsföreningars och barmhärtighetssystrars särskilda skyddshelgon på grund av att hon så flitigt ägnade sig åt de fattiga!! Undertecknad är inte hennes like, mitt hem och de mina är ju mitt nav!
Och skimret över Gustavs dagar undrar kanske någon, vad har det nu med november att göra. Lugn bara lugn. Det finns Alla själars dag, den infaller lördagen närmast före eller efter 1 november – från 1930-talet märks seden att den dagen tända ljus på gravarna, blomsterhandlarna har senare också gjort ett försök med att man ska komplettera ljuset med en blomma.
Och så fanns det Alla helgons dag, som alltid inföll (ja den inföll) den 1 november och firades till minne av kyrkans helgon och martyrer. Den tillhör de helgdagar som Gustav den III genom en förordning 4 november 1772 avskaffade, den hann alltså firas 1792 innan det skimret slocknade för den dagen och solen gick ned!
Ser nu att min kaktus börjat knoppas, men minns inte om det är en novemberkaktus, julkaktus eller kanske rent av en påskkaktus? Hur det än är med den saken, kanske kärt barn har många namn, den lyser upp mörkret en aning!
och ute finns det litet glöd kvar i kärleksörten
och julrosorna har börjat blomma, den synen är mig förunnad från mitt köksfönster
Och inför vad som komma ska efter november – det viskas ju om en vargavinter kallare än förra årets, fast jag har ju inte sett ett enda rönnbär i år – förra hösten syntes ju knappt rönnarna för de dignande bärklasarna. Jag finner tröst i att ett spinnande katt och en varm öppen spis gör vintern uthärdlig och är förvissad om att fyra spinnande katter mer än väl väger upp avsaknaden av den öppna spisen..
Plats finns också för medmänniskan och Amber?
