Morotsblues eller Skogstjäll à la carte

Nej, jag har inte drabbats av hybris och tror inte att jag sitter på nästa kioskvältande kokbok eller att Mästerkocksjuryn kommer att knäfalla vid min köksdörr för att förära mig ett M-förkläde. Tvärtom  detta är ett försök att spara både söktid och de recept jag vill återkomma till. De är provätna och kan också anknyta till eget leverne och minnen. Och inte minst - jag delar gärna med mig!

Samarbete är en säker väg till framgång!

Svamprecepten började jag ju samla redan i höstas. Här kommer mina morotssoppor.
Morötter har av någon anledning aldrig tillhört mina favoriter och jag ligger långt under det svenska genomsnittet på ca 7 kg morötter/år. Strejkade redan som liten och fick oväntat stöd av husets mot modern denna gång illojale herre, då han tog mitt parti Vi åkte båda på pumpen en vintermiddag anno dazumal. Rykande varm soppa serverades och vi ville båda ha backning och undrade nyfiket vad mamma med lillasyster som vapendragare hade hittat på. Fransk bondsoppa! Sanningen avslöjades långt senare – morotssoppa –!! Och fransk bondsoppa har förblivit ett i familjen bevingat uttryck, då vi ätit något extra läckert, men sorgligt nog finns inget recept att bevisa detta med.

Kanske hade den likheter med nedanstående favorit sen 1980-talet, där - det erkännes - jag är ännu frikostigare med smör och grädde än i grundreceptet?
1. Fräs en finhackad gul lök och 3 stora skalade och skivade morötter i 2 msk smör i en kastrull. Strö över 1 tsk strösocker. Tillsätt 6 dl grönsaksbuljong.

2. Koka tills morötterna är mjuka, 10-15 min. Kör morötterna i mixer/matberedare till puré.

3. Smält 2 msk smör och rör i 2 msk vetemjöl. Späd med 4 dl mjölk (eller gräddblandad mjölk). Tillsätt purén. Låt koka ca 10 min. Smaksätt med salt och ½ - 1 tsk körvel. Strö över litet finhackad persilja.

Och i veckan hittade jag en ny favorit. Med lika mycket sting som den första är en mild smekning:

1. Skala och skär 600 g morötter i skivor.. Fräs en finhackad gul lök, 2 finhackade vitlöksklyftor och 5 cm färsk ingefära (finhackad så klart) i 2 msk smör i ca 2 min. Tillsätt 1 1/2 tsk spiskummin och 1 tsk curry (gärna stark)Häll i morötterna och rör runt och fräs ytterligare 5 min.
2. Häll på 3 msk konc. kycklingfond, 1 l vatten och 1 dl vitt vin. Koka med lock till morötterna mjuka, ca 15-20 min

3. Mixa soppan slät (stavmixer eller matberedare). Späd med litet vatten om den är för tjock.

4. Tillsätt 1 tsk honung (oj, jag hade 1 msk( och 2 msk färskpressad apelsin (jag hade nog betydligt mer eller 1 pressad apelsin), krydda med ¾ tsk salt och 1 krm nymalen svartpeppar. Mixa igen.

5. Servera med en klick av 2 dl crème fraiche försiktigt utrörd med rivet skal från 1 apelsin.

Till detta ett gott bröd och ev. med klippt färsk koriander över skålen.

Utomhusklimatet bidrar till att öka lusten för de tidigare ratade!

Tänk att detta älskade hatobjekt ursprungligen kom från Afghanistan, då i den mörklila varianten. Läste i Lena Israelssons Handbok för Köksträdgården, att just den ansågs stimulera sexlusten och att Caligula en gång bjudit senaten i Rom på dessa rötter för att se vad som skulle hända. Vad som hände avslöjas inte! Kittlande nutida tanke: dagens vallmofält ersatta med morotsfält och skördarna exporterade till en kärlekstörstande värld i stället för som nu opium! Skulle det leda till en fredlig samexistens mellan de berörda parterna?

I Sverige introducerades morotsodlingen av klostren – de var nog inte de lila!

De lila ersattes ju så småningom av vita och gula och längre fram på 1600-talet fick Holland fram den morotsröda varianten, som vi väl är mest förtrogna med!

Här kommer att utvidgas om än med svett och möda för bästa möjliga morotsmiljö

Morotsjord ska vara lucker, djupgrävd och fri från stenar förutom att den ska vara mullhaltig! Sämst är tung lerjord, där bara små karottmorötter trivs! Medmänniskan undrar i sitt stilla sinne om man kan koka soppa på dom också!

Det kom ett mail eller När solen försvann

Min bästa mångalna G., jag blev mycket glad för ditt mail:
"opp och hoppa i morgonbitti! Solförmörkelse och du har parkettplats!!!!"

Men i sanningens namn måste jag tillägga, att det nog vid denna tidpunkt "i morgon bitti" var långt ifrån första parkett, mera som tredje raden på Dramaten, just platserna bakom en pelare, innan välbehövlig ombyggnad gjordes. Från just de platserna upplevde jag och k.syster en gång De tre musketörerna – vår behållning blev ”En för alla och alla för en”. Erkännes att upplevelsen också la hämsko på en läsupplevelse, men det går ju att ändra särskilt med tanke på mitt nuvarande liv tillsammans med tre musketörer och en Milady, vackert bundna band väntar i bokhyllan.

Bygga om terrängen här i tassemarkerna var ju inte att tänka på, däremot ställdes klockradion med god marginal. Morgonen såg gråvit ut och kvicksilvret hade landat på -16. En snabb frukost väckte och värmde mig och sen blev det sedvanliga lager på lager, jag skulle ju gå ut och uppsöka den försvinnande solen!

Nog var den försvunnen alltid – molnen tävlade om att täcka min himmel, även  om några blå strimmor anades och jag var inte exakt säker på hur långt solen skulle hunnit denna för mig numera tidiga timma, så jag följde min slingrande väg fram mot öppnare nejder.

Men solen var lika försvunnen som den gäckande månen i december, den som jag verkligen kunde se från första parkett – hade tassat upp flera gånger under natten för att fastställa positionen inför gryningen.

och varje gång log månen lugnande mot mig. Foto "G"

När det sen var dags i arla morgonstund att se den försvinna, då hade molnen redan ombesörjt detta!


Stod nu drygt en månad senare med uppåtriktad blick en bra stund nere vid stora vägen med fri sikt innan en besviken reträtt påbörjades, den avbröts av en vän, som inte heller kunnat se genom molnen och nu var på väg att handla i stället. Erbjöds självklart följa med, brukar aldrig vara nödbedd, men denna gång fanns det en viss självbevarelsedrift – mitt innersta lager var ett rejält och varmt nattlinne och frisyren inne i mössan fortfarande snedvriden efter nattens sömn.

Och tur var det, vände mig nämligen om och tittade efter den försvinnande röda bilen och då fick jag se:

Något händer

Upplevelsen blev magisk och jag låter sol och måne i en omvänd från ny till nedanlek tala för sig själva:

  

solen förvandlad till en månskära

 flammade till

och gjorde mig ödmjukt andlös

En sista blick från Skogstjälls ”tredje raden bakom pelaren”

Och ett stort tack till vännen G som gjorde mig uppmärksam på vad som hända skulle men själv kom på fel sida av molnväggen och därför nu får hålla till godo med solförmörkelsen sedd från tassemarkerna. Hon sände även denna dagsaktuella måne - samma måne som tittar in genom mitt fönster när detta skrivs - då jag bad om lov att låna någon av hennes alltid så fantastiska månbilder för att illustrera "månförmörkelsen med förhinder".

Jag har nigit för nymånens skära och mitt tack har jag framfört här. foto "G"