torsdag 23 december 2010

Natten gick tunga fjät eller Ett möte med mörksens makter

Nu har jag till fullo förstått varför julens matreportages iordningsställs runt midsommar och vice versa. Dessa rader påbörjades redan innan Lucia, men ....

Här har nu natten redan gått sina tunga fjät, medan jag vaksamt höll ett öga på gård och stuva. Litar inte på att troll och otyg följt med i alla kalenderbyten och långt fram i tiden eller till mitten på 1700-talet så var natten mellan 12 och 13 december årets mörkaste då otyg och troll härskade. Såg därför till att jag och de mina var mätta och redo, de bevingade ute hade också fått extra ranson. Inför 22 december var jag inte lika vaksam utan nöjde mig med att se fram mot ljusare dagar.

Nattsömnen i mitten av december stördes av Lucia, men inte vitklädd med ljus i hår utan en tjugofemåring med italienska anor i 1950-talets New York, ett bokbussfynd.


Nattens Lucia

med bruksanvisning


Givetvis från henne vandrade tankarna vidare och bakåt i tiden. Att Lucia är ett helgon från Syrakusa, vet väl de flesta nu för tiden. Och att vi firar henne den 13 december fast vi kanske egentligen skulle firat Lussebete om vi följt våra goda katolska förfäder. 13 december var ju också första dagen på fastan och i det gamla bondesamhället var förråden fyllda efter slakten och den natten var den sista före jul, då man kunde äta sig proppmätt på läckerheter som korv och skinka. För att bli litet modigare så drack man nog en hel del till maten också!

13 december var vidare under medeltiden inledningen på vinterlovet för de som gick i katedralskolorna, givetvis bara pojkar på den tiden. De här pojkarna försökte på hemvägen dryga ut sina skolkassor genom att att utklädda gå runt och lussa eller kanske sannare gå runt och småsupa i stugorna. Kanske något som dagens skolungdomar snappat upp, medan vi på min tid nog kom närmare den snälla Lucian, vitklädd med ljus i hår, som bjöd lärarna kaffe på sängen.

Denna snälla Lucia kommer från de borgerliga hemmen under 1800-talet och fick en extra skjuts på 1930-talet då Svenska Dagbladet anordnade en tävling för att hitta Stockholms Lucia, den utvalda kröntes i Stadshuset och efter en slädfärd tillsammans med sina tärnor genom Stockholm kom hon till Skansen.

Tävlingen blev mycket populär och med åren fick allt fler orter på detta sätt sina egna Lucior liksom också skolor och företag.

Till tidigare barndomsminnen hör alltså vitt nattlinne och lingonkrans och kaffe på sängen till föräldrarna. Sen tog det stopp – i skolan krävdes sångröst! Ett återfall som tärna under mina första arbetsår – stor glädje under förberedelserna men karriären fick sin sluttörn då jag under det högtidliga tåget passerade en pelare och för bråkdelen av en sekund bara hörde min egen röst!



Mitt sista offentliga framträdande - om inte Lucia så väl tärna



Nära återfall i år, då jag såg en uppmaning att bli Lucia, en affisch nere vid vår kyrka:

Har du fyllt 15 år? Bor du här? Då är du välkommen att bli årets Lucia.

Visst uppfyllde jag med råge de kraven! Men så mindes jag pelaren!

Enligt SAOB är Lucia i ett sista försök att reda ut begreppen:
1) namn på kvinnligt helgon, som firas 13 december
2) Lucia (-dagen den 13 december)
3) kvinna (undantagsvis man i kvinnokläder) som tidigt på morgon den 13 december framträder i särskild skrud (med brinnande ljus på huvudet) och bjuder husets folk på förtäring.

Lucia tycks alltså vara minst lika mångfacetterad som arkiv, det är ju också antingen ett arkiv, en (arkiv)lokal eller de arkiv som finns i ett arkiv. Tänker inte gå närmare in på det här, det tillhör ju förgången tid.

Men ett frågetecken kvarstår. Hur är det med lussekatterna. Var det små fyrtassingar som uppvaktade sitt husfolk och nu lever kvar som tilltugg på lussebrickan? Nyfikenheten var väckt och visst, det finns faktiskt ett uns katt bakom dom har vi nu lärt oss.

Vän av ordning började givetvis med att slå upp lussekatt i SAOB: ”egendomligt format bröd, dövelskatt.”

Dövelskatt, hm det låter inte lika ljust och snällt som lucia. Och den som söker, den finner. Lussekatt har ingenting med Lucia att göra utan kan etymologiskt härledas till Lucifer – där kom han, djävulen själv!

Och sen fann jag, vad jag inte vetat - lussekatten är en tysk sed från 1600-talet och värre blir det. Djävulen förvandlad till katt gav barnen stryk, samtidigt som Jesus i form av ett barn delade ut bullar till de snälla barnen. Och eftersom djävulen är ljusskygg färgades bullarna med saffran och ansågs därmed skrämma bort den onde - dessa färgade bullar kallades alltså både lussekatt och dövels (dyvelkatt). Den här katten kom till Sverige i slutet av 1600-talet och när sen vår Lucia började firas på 1800-talet följde lussekatterna med.

Nästa år ska jag minsann glupskt sätta tänderna i en lussekatt, något straff ska han väl få för att han oförskyllt låter katterna få dåligt rykte. 2010 års lussekatter redan imundigade och kan därför inte illustrera denna sed!


Och Luciatåget är sedan i år en ny tyst tradition i tassemarkerna

Om jag inledningsvis till fullo insåg vikten av att börja i god tid, så lärde jag mig i slutändan att inte utmana mörksens makter. När jag började lägga ut dessa rader la sig mörkret tungt över tassemarkerna med omnejd, så småningom kanske litet upplättat av fullmånen. Det blev en klar natt med -26 och ingen värme eller vatten inne i Skogstjäll. Litet ljus trollades (hoppsan!) fram med hjälp av en pannlampa. Kvartetten hade hunnit avnjuta sin nykokta fisk, medmänniskan fick nöja sig med kall risgrynsgröt. Och ytterligare ett lager toppat med varm vintermössa ovanpå de redan befintliga. Bevarar er från detta porträtt på kvartettens inrådan, men vi önskar alla en god jul från de tillflyktsorter som hittades under strömavbrottet - det varade från ca 17.45 till 04.15

Julhälsningarna kommer från en värmande trio,

 
en egenhändigt inbäddad solitär

och vid tangentbordet medmänniskan