fredag 2 juli 2010

Sagan om Old Tom eller Mina katters mellanskillnadsburk

Denna saga handlar inte om Old Tom, den skotske golfspelaren från förra sekelskiftet utan är en högst egen variant på Kamratpostens Spara och Slösa.



Tänk om pengar växte på träd eller var lika överskottliga som kirskål! Men att så inte är fallet erfar vi väl litet till mans och när sekinerna är i nedan lär man sig trolla med knäna.
Att låta sådana kriser drabba de mina, det vore mig fjärran. När jag befunnit mig i dalgångarna har de surfat på vågkammarna.

Så därför tycker jag det är ganska trist att läsa alla de sparartiklar som kommer då och då och gäller det mesta här i livet. Ivrigt börjar jag titta bara för att än en gång konstatera ”ja, men så gör jag ju redan”!

Tidigt såg jag att priset på kattmat kunde variera mellan butikerna och försökte hålla mig uppdaterad mellan mitt ICA och mitt Konsum, de ligger inte bredvid varandra utan det krävde en smula planering:

Sen kom den mentala smällen, då jag fick höra om Willys priser på just kattmat och med egna ögon såg, att ryktet talade sant. Räknade och multiplicerade - tillhör ju den generation som kan tabellerna i sömnen - och kom på att det var inte småslantar utan stora sedlar utslagna på ett år. Att många bäckar små samlas till en å besannades om inte förr så nu.

Men har också lärt mig att aldrig gräma mig över det som var, jag hade nog inte kunnat pussla ihop jobb – hem – stormarknad utan bil. Men sen jag blev friherrinna så är tiden inget problem.



Mina katters mellanskillnadsburk var född!

I denna burk läggs den summa vi sparar på mina utflykter och sedan går den till något annat som enbart kommer de fyrtassade tillgodo. Eller så gör vi som kvartteten jamade mig då det gällde att rädda Dannys syn, han hade kommit illa däran till Kattluckan. Piraten anförde hjälpinsatsen och sa att bara de klarar ena ögat så är det helt ok, men han villkorade också hjälpinsatsen – för att bli frisk behöver man inte bara medicin för kroppen utan också godis till själen!

Nu kanske någon vän av ordning protesterar och säger att jag lurar mig på bensinkostnaderna. Nix, inköpsrundan genomförs med det busskort jag ändå har och jag har lusläst tidtabellen för att hitta de bästa anslutningarna – tyvärr har en sommarlov just nu, dvs den skolbuss som stannar vid min brevlåda – men bara de gånger jag finns med, så jag får minska på inköpen litet för nu ska de ska bäras 800 meter.


Ovanstående renderar ca 12:- till Old Tom.

I sanningens namn kan jag inte ge Willys all heder för prissättningar – en dag då jag stod och väntade på hembussen med dignande kassar fick jag sällskap av en likasinnad men med ICA-kassar, som då tipsade mig att ICA därute var ännu billigare än Willys på Pussy och dessutom hade de fina grishjärtan. Jag sneglade ner i min kasse, där det låg en förlorad 5-krona (5 st. Willys P-burkar) och tackade för tipsen och önskade hennes katter en riktig fest, hann knappt blinka förrän paketet med grishjärtan var två paket. Lyckan hemma den gången var mer än salig och jag skulle gärna lämnat en blomma som tack eller önskat att du främmande kattmänniska fick läsa dessa rader
Efter den dagen går utflykterna varannan vecka till vars en sida av vägen vid stormarknaden, Willys och ICA:s.
Och kan nog efter detta första år ärligt säga, att även om vi hade obegränsat med pengar så skulle jag aldrig drömma om lägga dom i butikernas vinstkassa, det är ju exakt samma burkar och mat men det blir ca 2000:- billigare per år - då skulle jag hellre låta dem odelat gå till de nödställda katterna. Tänk om alla katthushåll exv en vecka om året följde mitt exempel och lät mellanskillnaden gå till katthemmen?!

Finns det också någon Medmänniskans mellanskillnadsburk?
Nej, det gör det inte. Den är sen länge inmutad i hushållskassan eftersom åren lärt mig återkommande extrapriser och dessa betraktar jag som de normala. Men det kan också ge utrymme till litet extra lyx och flärd i köket! Sparandet får inte bli en börda utan hellre en sporre! För det är ju sant, att ”för pengarna du sparar kan du ….”

Det gäller att ta tillvara och uppskatta de smultronställen livet bjuder på!

4 kommentarer:

  1. Ja, det kan sannerligen löna sig att jämföra priser! Hur kan det skilja så mycket? Det torrfoder jag köper kostar 52 kr hos ICA, 48 kr hos COOP och 30(!)kr hos Netto... man undrar! Vilket härligt möte med den främmande kattmänniskan. Det är sådant som gör en glad lång tid efteråt! Som vanligt en fin berättelse med mycket tänkvärt och talande bilder. Kram från Stora skogen

    SvaraRadera
  2. Ja, det finns tydligen en hel del att tjäna genom att se sig om. Jag är i den situationen att jag åker till Värmland för att handla. I mitt fall handlar jag inte för att det är billigare där än i Norge. Jag vill bara ha de produkter jag är van vid: småländsk ostkaka, gott kaffe, ostar och inte minst keso! Kosta vad det kosta vill. När man väl är över gränsen, tja.. då åker det ner både kött och lite annat "billigt" i korgen. Och självklart, den stora vinsten rent ekonomiskt, är besöket på Systembolaget. Om ni visste vad det kostar att besöka det norska dito! Frågan är egentligen om man tjänar så mycket på kalaset "til syvende og sist". Bensin kostar, bil kostar, tid kostar, osv. Som emigrant väljer jag att inte tänka så mycket på det, utan bara njuta hemlandets goda produkter!

    SvaraRadera
  3. Jag utgår från att, Stora, ditt torrfoder inhandlas på Netto och förstår att du, Kari lyckats hitta de norska systemet, vilket bara det är en bedrift i sig. Och tror nog din bil väl lastad då gränsen passeras, minns inte norsk matkultur som någon höjdare! Däremot matresor till Köpenhamn på den tiden då också resan över var ett äventyr och de danska affärerna stod för båtbiljetter. Och jag sjäv, jag har ju både tid och busskort och får på köpet små utflykter där jag alltid är öppen för andra fyndpå vägen!

    SvaraRadera
  4. Det är rent otroligt vad man kan spara in..på små saker egentligen. Tyvärr har jag aldrig lärt mig dylika..och vet inte ens hur man storhandlar vettigt. Tvillingsyster skulle lära mig en gång i tiden..och det slutade likväl att hon hade full vagn och ändå betalade hälften av min vagn som knappt var halvfull. Saken är nog den att jag inte orkar öda tid i affärer för att titta ordentligt. Tar det jag ska ha och sen uuut därifrån. Såå kul är det inte att handla mat..hihi! Jag beundrar dem som har sån koll..men likväl skänker jag en slant till både katthem och djuren därute i världen som far illa. Det gäller att prioritera ändå.

    SvaraRadera