Som en sparv i tranedansen eller Fabian blir en erfarenhet rikare

Medmänniskan har levt med Mitt i naturen i 30 år och mitt i naturen i 10 år. Programmet har både lärt och roat och en extra krydda fick det då Martin Emtenäs ett år skulle söka efter tranor i Spanien.
Eftersom Martin tillhör de människor som utstrålar glädje, värme och nyfikenhet på ett genuint sätt och tranorna alltid fascinerat mig, såg jag med extra glädje fram mot kvällens program.

Jag slog mig bekvämt ner i tv-fåtöljen, Fabian släntrade förbi, tvärstannade och vände och riktade hela sin uppmärksamhet åt tittmöbeln.

Han hade förstått att något var på g. - Själv fick jag bråttom trolla fram kamera utan att väcka uppmärksamhet. Det som följer är ögonblicksbilder i ordets sanna bemärkelse, ingen ljussättning, inga repetitioner utan här gällde det att diskret följa med de båda händelseförloppen.

 

Efter en stund inser Fabian att han behöver få en överblick för att se om det månne ska hända något och intar högsta position.

 Fabians begrundan och koncentration över inspelningstekniken är tydligt uttalad.

 

Och vänta - det rör sig där neredär nere? Gör inte kvällens huvudpersoner entré – för det kan väl inte vara slut redan, dom är väl inte på väg tillbaka innan dom kommit?

De stannade. Och hoppsan, där rör det sig bestämt – når jag fram?

Nä, de är totalt orädda för mig!

Skam den som ger sig - nytt försök, Om jag sträcker ut tassen litet till …..

 

Bingo, fullträff!

Hur katten ska jag kunna få fatt i dom? Tassar neråt sträck! Men ingen fångst – konstigt!

Och vart tog den vägen? Nä, inte på den här sidan heller - märkvärdigt!

Va tog det redan slut? Jag var lösningen på spåren!

 

Bäst att se ut som ingenting hänt! Det blev ju inte någon lyckad jakt direkt. Men jag är många erfarenheter rikare.

Och detta hände sig i mars 2006 på den gamla tjocktevens tid – idag hade ingen av oss fått uppleva Fabians upptäckt av och försök att fånga tranorna, eftersom plattteven inte ger samma utrymme för närkontakt. Kanske också främsta anledningen till att den gjorde entré i Skogstjäll.

Våra egna tranor kommer troget tillbaka varje år, men de är inte riktigt i Fabians viktklass och får därför vara i fred för honom. Och de i sin tur har heller inte bjudit in honom till sin dans - kanske har han för korta tassar?

Forsatta tv-program har heller inte varit tillräckligt lockande, Fabian kan komma och få syn på något och sätta sig prydligt på första parkett, men tv-jakter har han lämnat bakom sig! Efter en stund kryper han hellre upp i fåtöljen, gosar ihop sig, somnar och drömmer om den gången då han var alla tranors skräck!