Ett missöde kommer sällan ensamt?

Det började med att jag långt in i veckan var fullkomligt omedveten om röd dag – visst tyckte jag att det pratades mycket ledigheter. Nu hade det väl inte blivit någon större katastrof eftersom t o m vår lilla metropol håller sig med helgöppna affärer, busstiderna däremot helganpassade och sämre. Nå, upptäcktes i tid. Sen har jag haft en makalöst härlig dag, då jag flyttat mellan kroppsarbete, trädgårdsstol och strövtåg med kameran – den nämnda ordningen motsvaras inte av insatserna.

För att uppmuntra mig själv tog jag en före-bild, vilket absolut inte får förväxlas med förebild, så långt har det inte gått. - Efterbilden är ännu inte uppnådd!


Sen blev jag litet marknärgången framför huset och började längst in – jag har inte räknat plattorna utan jobbar mig baklänges utåt, så att målgången blir en överraskning. Och en snygg entré gör ev. gäster förväntansfulla?

Visst syns det vilken som är före och efter!

När jag sent omsider flyttade inomhus och serverade kvartetten deras middag, gick det upp för mig att jag glömt min egen totalt. Inventerade i huvudet skafferi, kyl och frys. Ok, 2 potatisar, fryst fisk (hade ju fyndat torsk- går lätt att sjuda upp och hackat ägg med smält smör är inte det sämsta! Sagt och gjort fast den tänkta torsken fick bytas mot en portionsfilé lax, det kändes litet fusk att låna från kvartettens förråd, de skulle kunnat tro att jag gav igen för kycklingfilén, eftersom torsken var ett helt block! Men smakade minst lika gott.

Och medan regnet sen började droppa för att övergå i ursinnigt smattrande bänkade jag mig framför tv:n för att där möta det tredje missödet, dvs mitt i vikingarnas raseri försvann bilden – vilket sker till och från men lönar det sig att bedja: ”För ovädrets raseri bevare oss trygga tv-master”. Eller övelämna några blommor från naturens egen trädgård?

 l.

Undras om jag blir bönhörd före Meryl Streep-filmen eller om vi kryper till sängs tidigt? För det ser ju ut som tredje gången gillt, men i negativ bemärkelse