Självhushåll

Eller en bra katt reder sig själv! Det fick jag snopet erfara, när det äntligen blev en lång dag med mycket sol ute och en något kortare kväll i köket.

Dagen vigdes åt omskolning i växthuset – möjligen ser plantorna något större ut, då de fått egen bostad, men nog fortfarande mer pygmé än dvärg!

Rabatter och gräsmattor började titta fram efter min framfart och jag gjorde ett fynd, en blåsippa som hittat ner från skogspartiet och flyttat in till vitsipporna, som redan brett ut sig!

Borde kanske sätta upp en skylt: Förbjudet beträda gräsmattan? Men gräsmatta är att ta i och förbud, jag vet ju och de mina är inte läskunniga.



Inne kom matlagningen igång något senare än brukligt. Kvartettens meny var fisk, till mig gjorde jag kycklingfilé, 3 st., en till kvällen och två till morgondagen då delad med de fyra. Åts tillsammans med sallad där det gröna hämtats från trädgården. 

Varför betala för ruccola när naturen är givmild?

Sen hände det, som gav upphov till dessa rader – dvs när jag skulle släcka i köket såg jag något odefinierbart på golvet, hopskrynklat papper eller vissna blad? Helt fel, det var resterna av morgondagens middag!!! Och vem var den skyldiga? Hjärnan gick på högvarv och repeterade kvällens händelser:

Simbor, nej det är under hans värdighet?

Piraten, den som ogenerat vistas på köksbänkarna, men han var ju fortfarande hungrig?

Fabian, är han så tuff? Dessutom låg han ju i mitt knä nästan hela tiden!

Amber, hon hade dragit sig tillbaka till sovrummet väldigt tidigt och dessutom lämnat några av nattaräkorna och hon älskar hemlagat, men jag har aldrig sett henne högre upp än på golvet i köksregionerna?



Och jag som alltid hävdat att de mina aldrig rör det som står framme till mig, nu får jag väl lägga till att tillfället gör tjuven. Men vem var det?  Straffet kommer att delas solidariskt, dvs betydligt mindre portioner än menat och brottet, det lär förbli  ouppklarat?

Rekonstruktion av brottsplatsen med avsikt litet suddig, eftersom det var så jag såg det! Jämförelsen visar att den skyldige fick ett rejält skrovmål.

Sens moral! Att jag ska vara tacksam över att litet lämnades kvar, annars hade jag väl tvivlat på mitt eget minne och inte kunnat begripa hur två blev en!