Frihetens lov

Under en inköpsrunda på mina villkor och inte när tid så medgav, såg jag att träden börjat blomma och insåg att i år får jag nog inte se Banérgatans svar på Ljuvlighetens vita väg, en allé av blommande träd som under ett antal vårar lyst upp min ankomst till arbetsplatsen. Vemodigt, men innebär det att jag saknar arbetet. Ett ärligt och rakt nej när jag efter snart ett år kikar i backspegeln! Dessutom finns ju Anne i tryggt förvar i min bokhylla!

Ett uppbrott är lika mycket På återseende som Farväl!  Foto: Emma Palmér

Så här kommer svar på de frågor jag fått under det gångna året:

- Du måste tycka det är skönt att slippa resorna!

Nej, för jag kan sakna mina resor men inte i så motto att jag längtar efter att stiga upp i gryningen och återvända lagom till läggdags.
Men den bonustid de gav mig, den kan jag sakna.

Möjligheterna att få ca 3 timmar varje dag till att sjunka in i böckernas värld och försvinna i tid och rum!

Kanske idka litet hjärngymnastik med ett korsord eller sudoko!

Eller helt enkelt bara prata med någon medresenär. För det gör vi här på landet. Här råder inte stadsbussarnas och tunnelbanans tystnad endast störd av mobiltelefonernas monologer!


Å andra sidan – nu väljer jag själv, när jag vill läsa och om det skulle bli tyst och långtråkigt, så vet jag vilken buss jag ska ta, även om jag nog inte blir så desperat så jag väljer gryningstiden!!

- Saknar du inte ditt arbete?

Nej, även om det var vad jag själv valt och ville, så blev det under omständigheter där behov och resurser rimmade illa och gav ett ständigt dåligt samvete att inte räcka till. Och själva arbetsuppgifterna kan nu bytas ut mot fri forskning i samma material!

- Men arbetskamraterna då?

Nej! Vänskap är inte beroende av daglig kontakt mellan ”8.00-17.00” och vi har inte tappat kontakten!

- Men är du inte orolig för ensamheten?

Men jag är ju inte ensam – mina katter är fullvärdiga partners i huset. Dessutom om du inte kan leva och trivas med dig själv, hur ska du då kunna leva med andra och tillföra något av värde! Och jag har ju familj, grannar och vänner på närmre eller längre håll i vårt avlånga land


- Är det verkligen ingenting du saknar?

Nej, inte saknar, men minns med lätt vemod, hur det satt svartnosar i fönstren och kollade min återkomst för att sen störta bort till dörren och säga ”välkommen hem”! Det gör de inte, när jag går och handlar!! Och det gjorde de heller inte, de gånger jag kom hem tidigare än vanligt – då blev de ertappade i sin eftermiddagsslummer! De satt alltså inte och saknade mig en hel dag, då hade det varit ett dåligt minne.

Min bästa tid är nu!    Foto: ”G”

Och så vaknar jag upp och blir medveten om att i morgon fylls huset med ett kärt om än kort besök av k.syster, svåger och en av systersönerna. Det är första gången han är här, så nu byts datorn mot jobbarkläder och tillhörande dammsugare och mikromopp – kvartetten rådde mig att göra det så sent som möjligt, de vägrar ta ansvar för följderna under en längre tidsperiod!