På tal om trädgårdstomtar eller Berättelsen om Musflickan

K.Syster och jag har en helig tradition. Ibland kommer hon ner bara hon själv och hälsar på och då brukar vi åka till vår lilla stad och gå affärsgatan upp och ner. Traditionen är helt hennes och summan är konstant, äras den som äras bör, men glädjen delas. För det stråket är ägnat åt lyx och flärd. Livets nödtorft är bortglömt, det är guldkanten på tillvaron som gäller.

Det var en sådan dag, som jag mötte Musflickan, ljuv musik ringde i mina öron och ögonblicklig kärlek uppstod. Vem skulle göra sig bättre som beskyddare på Skogstjäll! Hon bars hem närmast i triumf!

Alla deltog med liv och lust i uppackandet. Piratens förtjusning i kartonger stördes inte av att han upptäckte vad denna innehållit!

Vad har medmänniskan nu hittat på?

Sedan dess står Musflickan och hälsar oss välkomna under årets bästa tider, nätter och vintertid tillbringar hon givetvis som fullvärdig familjemedlem inomhus!

Den som inte känner sig välkommen har sig själv att skylla!

Och hon ser ut att ta sin uppgift seriöst, hennes undersåtar, husmössen, är nog uppmanade att uppsöka kattsäkra bostäder – har inte sett något svansdjur sen hon flyttade in. Ärligt talat hade jag inte sett många tidigare heller. Listan är som följer:

1. 10 minuter före min första middag för grannarna upptäckte jag ett fyrtassat matbidrag vid tröskeln till matrummet.

2. En vinterkväll förvånades jag över att inte Simbor och Piraten kom upp och la sig. Hittade dom klistrade vid ett skåp och utgick bara från att de råkat peta in en leksak och började själv fotografera det årets amaryllis. Avbröts av vilda språng och förstod snabbt att leksaken var levande. Erkänner att jag fascinerades av hur samspelta min duo var samtidigt som jag hämtade en plastbytta och en pappskiva. Räddningsaktionen lyckades utan att avslöjas, en i högsta grad levande näbbmus försvann kvickt ut genom snön medan ett lönlöst och långvarigt letande pågick länge inne.

Amaryllisen hann fastna på bild före kalabaliken!

3. Av intresset riktat mot en (flyttbar) kökshylla misstänkte jag en inkräktare, men var maktlös – lät fönstret stå på glänt under natten - 2 dagar senare låg ett frukosttillskott bredvid stolen.

Varje gång har jag varit extremt noga med att framföra mina varmaste tack och diskret återbördat bytet till skogskyrkogården!


Och de utflyttade? Tänk jag trodde att jag, väder och vind slitit ut mina hörselskydd, men upplystes av systerson på besök att mössen varit inne i trädgårdsskjulet för att bygga bo eller hämta bomaterial.

Förärades ett par nya stoppljus, de kommer antingen att förvaras hängande på en spik eller inom husets trygga väggar.



Och kan inte låta bli med att avsluta detta med en sann historia ur mitt förflutna. Jag levde ett tryggt radhusliv och med många tjänsteresor. Hemkommen från en sådan förnam jag att något inte stämde och såg till min fasa en liten mus springa in under mitt badkar, hann också uppfatta att luckan till ett förråd där ramlat ner (något korsdrag) innan dörren stängdes utifrån av mina darrande händer. Detta inträffade en fredagskväll och eftersom huset var försett med separat toalett och ännu ett duschrum, så gick det ingen nöd på mig, medan jag funderade strategi. Lördagen flydde jag in till arbetsplatsen och möttes av breda leenden när jag berättade om mitt dilemma. Hemkommen uppsökte jag en naturkunnig granne och fick låna en biologisk fälla utan mordiska mackapärer. Så småningom traskade musen in och jag hämtade grannen och den ovälkomne förflyttades en bra bit ut i skogen. Väl hemma igen strödde jag mjöl (talk?) över badrumsgolvet och satte det i en veckas karantän, men ingen mer husmus beträdde det golvet! Och på måndagen bad han som skrattat bäst om ursäkt, det kvinnliga våpet hade blivit middagsunderhållning men hustrun hade tagit mitt parti!

Kan någon lärdom dras av detta? Kanske är jag numera undantaget till ordspråket ”Inget hus utan en mus” , vi lever ju ett gott liv utan vare sig ej önskvärda inneboende eller större bekymmer!

Musflickans medhjälpare och alla leksaksmöss ej inräknade!