Ord i rörelse

Jag tror varken på ödet eller slumpen, däremot på något betydligt djupare och svårare att förklara eller en form av intuition.

Varför skulle jag annars – jag var ute i god tid – vända om från min inplanerade busstur till landsortsmetropolen för att sen ännu en gång i mycket god tid ge mig av en timme senare.

Därför att - när jag kommer ner till kyrkbacken (vi i Skogstjäll har en kyrka men inte affärer) står där en blå buss och jag ser "ord i rörelse" och inser snabbt att jag fått syn på något mycket åtråvärt – en bokbuss! Utan vare sig tvekan eller eftertanke hoppade jag in för att höra om det jag såg var sant och trots att jag kom under en lunchpaus var jag snabbt inte bara försedd med tider utan även lånekort. Efter ungefär 10 år var jag nu åter en fullvärdig människa redo att ta bokbussens skatter i besittning, en guidad rundtur fick det att bubbla i mig av förväntan och jag frågade försiktigt om jag redan nu fick göra ett premiärlån. Jag lämnade bussen med 3 böcker, att det inte blev fler får skyllas på att det skulle finnas plats för den nödvändiga inköpsrundan, och sa glatt att nästa gång tar jag med mig min ”dramat”. Vilket underbart och avundsvärt jobb de måste ha?!

Med ett nödrop hann jag med bussen! Och dagens blomma går till två själsfränder och nyfunna vänner!

En nyutslagen akleja som funnit en fristad i växthuset, rosorna är inte ens i knopp

Mitt första lånekort fick jag redan under mitt första skolår. Att kunna läsa blev inträdesbiljetten till en oändlig värld där man obehindrat förflyttar sig genom tid och rum, den trognaste och bästa följeslagare jag kan tänka mig. Och varje gång jag flyttade så byttes kortet mot ett nytt men med undantag för de senaste åren. Berodde inte på lättja utan på att bibliotekets öppettider inte stämde med mina samtidigt som jag var medlem i bl a Akademibokhandelns läsecirkel, dvs läs ca 50 böcker på ett år, byt när och var du vill och dessutom via jobbet också hade tillgång till det lästa ordet. Och sist men inte minst finns ju mina egna hyllor även om jag där borde ha inköpsförbud!

Dagens upplevelse kan sammanfattas med att bokcirkeln slöts - från det lilla biblioteket en trappa upp med vuxenböcker i rummet till vänster och barnböcker i rummet till höger, mörkt och murrigt, till denna blåa buss i lyxutförande med böckerna frestande exponerade och massor med rymd – jag är med igen!

Om mitt bokintresse delas av min kvartett vågar jag inte gå närmare in på, men jag ljuger inte då jag säger, att de älskar att vistas ovanpå en av bokhyllorna.

Å andra sidan har de aldrig bett mig byta ut böckerna i övre raden

Men jag har sett dom i närkontakt med god litteratur.

Och jag själv just nu?

I hängmattan är jag förflyttad lång bak i historien och ska följa Antonius och Cleopatra i C. Mc Colloughs tolkning och i sängen har jag hunnit till Nyckeln om mod i Nora Roberts trilogi. Att slutet är förutsägbart gör ingenting. Hem bar jag Phillippa Grays Den första hustrun ,Tudorepoken har alltid fascinerat mig och Katarina är väl en av de sju, som jag vill lära känna bättre. Den andra systern Boleyn läste jag för några år sedan och Arvet efter Anne Boleyn låg redan här hemma och väntade. Vidare Gjertrud Silvas Pensionär och kär, där titelns första ord stämmer in på medmänniskan och väckte nyfikenhet och sist men inte minst Karin Brunk Holmquists Mintgrodornas återkomst, den öppnades redan i bussen och ett eget exemplar kommer nog att tränga sig in i hyllorna, det finns ju böcker och så finns det böcker som kan läsas hur många gånger som helst, Karins hör till dem.