Grannsämjan satt på prov eller sagan om Bambi och hennes släkt

Att bo utanför  tätbebyggelsen är för mig livet men har också sina sidor, det har åren lärt mig. Hur många gånger hoppade jag inte till på hemvägen under första årets höstmörker (välsignad med en väg utan gatlyktor) när det brakade till alldeles framför mig, men snart lärde jag mig att det var mina grannar, som skrämdes av mig!

Vande mig vid att öppna dörren och nästan stå öga mot öga med en Bambi, accepterade att deras genvägar till fälten gick över min tomt och tyckte att det var riktigt hemtrevligt.

Visst är de bedårande söta?

Sen kom den våren, det var inte den första, då vänskapen sattes på prov. I samma takt som tulpanerna aviserade sin ankomst så avknoppades de och rabatterna förblev gröna.

Droppen nåddes det året då jag en tidig vårmorgon kom ut och såg att mina nyplanterade penséer på trappan var ett minne blott.

Och vis av skadan hänger jag numera ut vårens förebud

Bambi hade förvandlats till ett matmonster med glupande aptit, restaurang Tulipanaknopps bord räckte inte till för deras aptit! Nu gav de sig också på bordsdekorationerna.

Sen följde några händelselösa vårar, då ögat njöt tulpaner i hundratal – nej jag överdriver inte, med huset följde många väletablerade och sen har jag fortsatt att fylla på! Utbudet är ju enormt och frestande!

Och så kom  2010 års vargavinter, jag ock de mina satt mer eller mindre insnöade och genom fönstret kunde vi följa grannarnas sökande efter sitt dagliga.

Och insnöade i ordets sanna bemärkelse

Medkänslan tog överhand och jag var redo att utan en enda ond tanke se dem bli mätta så fort möjlighet gavs!



Och då inträffar det oförklarliga – har restaurangen tappat sina stjärnor i rådjurens matguide, inte den minstaste knopp har försvunnit! Och jag följer med iver utvecklingen hos årets nykomlingar

Grupp efter grupp efter grupp möter blicken, så långt ögat når!

"Bruksanvisningarna" på drift, vad väntar?

Grannsämjan är om möjligt större än någonsin!