Lupiner, lupiner

När jag ser ut över andra sidan av min trädgård ringer Sven Jarrings klassiska refererat från Japans 3-2 seger i Berlin-OS 1936 i mina öron: "Japaner, japaner, från sig vilt slående japaner... japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon..”

Åsynen av lupinerna fick mig också att försöka hitta mer fakta

Så jag nöjer mig inte med suset i öronen, vi lever ju i moderna tider och snart sitter jag och hör hela detta radioreferat på riktigt och förstår mer än väl att det blivit klassiskt.

Och vid genomgång av bokhyllorna denna gång hittade jag äntligen Sanna Töringes Historier om blommor, en bok som är en njutning att läsa och bläddra i! Ler när hon skriver att försommaren vore mycket sämre utan lupiner och att man helst ska ha dem på en äng med högt vajande gräs och prästkragar, där de kan föröka sig i fred och så småningom bli ett överdåd. Hos mig göre sig varken gräs eller prästkragar besvär på lupinslänten, de får helt enkelt inte plats. Och lupinerna tar glupskt för sig av ny mark varje år, t o m jag som tycker om dom, har insett att det är dags att bli radikal eller omringad! Det måste finnas gott om den nödvändiga lupinbakterien i min jord och jag delar gärna med mig av den men på mottagarens egen risk!

Finnes knappast början eller slut

Som okunnig nyinflyttad såg jag en grupp vackra lupiner och läste nånstans att det var bra att låta dom vissna ner och tillföra näring till jorden. Sagt och gjort. Under kommande år betraktade jag med stolthet resultatet.

Det var en gång.....

och är idag!

Efterklok har jag nu lärt mig att om du ger lillfingret så tar de hela handen. Visst njuter jag fortfarande, men har försökt – och i år finns all tid – klippa frökapslarna i tid och förpassa dem utom räckhåll.

Kanske jag försöker räkna om inte fröna så klasarna?

En gång då tiden inte var så frikostig minns jag att jag hörde några lustiga återkommande ljud. Det var lupinerna som sprätte iväg sina frön!!! Så det gäller att jobba snabbt och effektivt!!


Som ny ville jag också ha en lupinridå mot vägen och gjorde några mindre lyckade försök, sen ändrade jag mig och satte grupper med myntor och isop. Då vaknade en lupin till och bidrog med ett vackert blickfång!

Hon som vaknade när det blev konkurens

Och i år när jag tittar ut mot vägen, så upptäcker jag att blickfånget inte bara tagit hela handen, nej det har besatt hela kanten och jag får försöka leta fram de ursprungliga invånarna.

Var är myntorna och isopen?

Och vad står då namnet lupin för, jag går till en annan kär trotjänare i bokhyllan, Jens Corneliuson, Växternas namn och läser att lupin går tillbaka till ett indoeuropeiskt stamord lukwos = varg och att romerska författare skrev om lupinus (vargbönor) eftersom de ansåg, att växten förstörde jordens bördighet, liksom vargen förstör tamboskapen.

Hur detta rimmar med uppgiften om att lupinerna hämtades till Europa från Den nya världen på 1600-talet tänker jag inte bry min grå med. Heller inte att Lunds universitet använder Lupin som verktyg för att hantera inköp och leveransfakturor. Däremot träffen jag fick på Irenels blogg om Blomstertips. Den tänker jag med glädje följa i hopp om att litet lärdom duggar ner i rabatterna!



Och de där varningarna om att lupinens fröna är giftiga, kvartetten och jag har överlevt ett decennium! Och trots alla trots vill vi ha kvar våra lupiner!

Simbor  2004 på den nu lupintäckta lekplatsen

Visst är det spännande att leka katt-i-gömma?

 

Och så är vi ett välfyllt skafferi för våra vänner humlorna