Fabian eller Katten som kom in från kylan

Vår första träff skedde på nätet – jag fastnade direkt. När jag mötte den här blicken från en som liksom min gudson hette Fabian

Föreningen Djurhjälpens presentation av Fabian 2004. Foto Janne Kummeneje

så kastade mig på telefonen till Birgit, om det hade funnits ett uns tvekan i hennes röst hade den gått mig totalt förbi, jag var fast beslutna att öppna dörren för honom, så fort han var mogen för flytt. Inte ens Jannes ”här far ett svart streck förbi, han kan möjligen stanna till för en skinkbit” gick längre än till mina ytteröron.

Och äntligen kom den stora dagen och med hjälp av Birgit och Janne introducerades han. De hann inte långt ut, innan Fabian också var försvunnen, hans första tillflykt var att ligga inkilad under soffan, så att man bara kunde ana en tass och svansspets.

Men eftersom också Simbor och Piraten hade sina isoleringsperioder som små, de hade hittat in under/i sängen, så jag tog det med knusande ro och satte mat och vatten bakom soffan och önskade så småningom go’natt. På morgonen möttes vi bråkdelen av en sekund och sen låg jag stora delar av dagen på mattan och pratade och läste högt och led med min nya familjemedlem. Min enda tröst var att han var ute och rörde sig på nätterna.

Tredje dagens eftermiddag upptäckte jag att han vågat sig fram under soffans skydd. Piraten kom och la sig bekymrad ner och tittade. Då bad jag honom tala om för Fabian, att vi inte var farliga och att det fanns så mycket mer att se än undersidan av en soffa. Och miraklet inträffade – plötsligt ser jag Fabian försiktigt tassa fram till Piraten och sen ser jag bara deras svansar då de tillsammans försvann upp för trappan. Lång tystnad följde, men tror möjligen att det var matklockan som lockade fram dom. Och som i sagorna lever de sen lyckliga!

Du lovar att det inte är farligt?

Ok, nu kommer vi

För så klart jag törs - nu är jag ju en av de tre musketörerna!

I Skogstjäll började Fabians öppna liv om än som fortfarande väldigt skygg och under/inne i sängen som reservtillflykt! Piraten visade sig vara den perfekta beskyddaren. Här följer några exempel på hans undervisning i den högre skolan:

Om vett och etikett vid/på matbordet

Och hur man håller koll på omgivningen

och inte minst - om fint sätt på soffkanten

Simbor var mer tveksam och höjde lätt på morrhåren, om Fabian kom för nära. Men Fabians beundran för Simbor var ohöljd och tålmodig. Det dröjde länge, men en dag fick han dela fönsterutsikt med sin hjälte.

Fabians lycka var helt gränslös och saknade mjau!

Betydligt fortare hade han förstått att sängen sover vi i. Till att börja med kom han tyst och diskret och försvann varje gång jag rörde mig, men sent en kväll när positionerna var intagna, dvs Piraten låg med nosen inborrad i mitt nyckelben och Simbor värmde ryggen, så kände jag någonting som målmedvetet kilade in sig mellan mig och Piraten. Att jag fick nöja mig med hans rygg gjorde inte lyckan mindre. Och jag införde till de storas glädje en ny matrutin – nattagodis, dvs blandat godis och nyttigt torrfoder, som fördelades från handen en åt gången till mina tre musketörer, Piraten hade stenkoll, Simbor åt värdigt och Fabian var som ett barn framför jultomten!

I väntan på medmänniskan

Fabian visade också tidigt en nyfikenhet då Simbor och Piraten kammades och han inbjöds delta! Den kammen blev sakta men säkert nyckeln till Fabians förtroende. Tror att den hejades på av de två långhåriga, för då Fabian kom kunde de smita undan, Och än idag behöver jag bara visa kammen, så kommer han förväntansfull och lägger sig till rätta i mitt knä. Och jag som en gång fnös då Janne med glimten i ögat sa, att du ska se att det blir en riktig knäkatt av Fabian!



Alla dessa framsteg inrapporterades stolt allt efter , men Birgit och Jannes första återbesök blev litet snopet. Han satt i fönstret då jag var nere och mötte och han satt i fönstret, när de hade kört igen. Mellantiden tillbringades på okänt håll. Jag sammanfattade tappert med att de fick i alla fall en glimt av honom.

Beredd på besök - väntat eller oväntat, det kvittar

Samma beteende upprepades några år oberoende av vem som gjorde entré, men det genanta är att numera gäller det mest de jag helst vill visa upp honom för. Och varför? Min tolkning är solklar, de är förknippade med transportbur och flytt och Fabian har äntligen hittat hem! Han vet att han är här för att stanna!!