Att ha och inte ha

En nyfunnen vän står i begrepp att flytta och bli egen herre på täppan. Men hon ser ett problem: ” Vi är helt hopplösa när det gäller att samla på oss saker. Kan nog användas till något... är honnörsord här. Men nu tvingas vi nog rensa om vi inte ska behöva hyra en långtradare inför flytt.”

Själv är jag en ekorre född i Kräftan och tror på sunt förnuft eller med finare ord Feng shui, Rensa i röran m fl har fungerat som mentala biblar, i praktiken har ekorren gjort motvärn!

Axplock hämtade från olika hyllor, hädanefter ska de stå förenade?

Tror jag fick en näsknäpp en gång för längesen då jag tittade runt och såg vad som rymdes i min tvåa. T.ex. fanns där glasburkar, så jag skulle kunnat förse hela förorten med sylt och marmelad utan emballagekostnader. Och blomkrukor som om jag hade haft en mindre handelsträdgård och inte en balkong. Alltså rensade jag helt ovetande om att jag några månader senare skulle flytta in i ett radhus vars trädgård inrymde både fruktträd och bärbuskar och dessutom under högsäsong s.a.s. Ok, jag överlevde dessa onödiga utgifter.

Efter det har jag mellanlandat ytterligare innan jag blev fast förankrad här. Min kära flyttfirma har stönat varje gång och väl nästan tänkt aldrig mer, vilket härmed lovas er högtidligen.
Då och då grips jag fortfarande av röjfnatt, särskilt de gånger om året då det är dags för grovsoporna. Men tänker mig samtidigt noga för. I år insåg jag att här ligger kubikmeter gamla tidningar, som jag aldrig kommer att läsa eller utnyttja hur väl jag än sorterat dem, tekniken har sprungit före. Fast så klart – jag måste ju titta först och kontrollbläddra och kvar blir kanske 1 dm.

Och jag slänger med rätt att ångra, dvs efter mycket fram och tillbaka kom jag fram till att Simbor och Piratens första klöspelare hade sett betydligt bättre dagar och satte ut den. Men det upptäckte Simbor under en av våra promenader och han hoppade belåten upp och la sig till rätta. Vem var snabbt nere efter promenaden? Nu ska den lilla blå förgylla rastgården under uteårstiden, korkat av mig att inte själv inse det!

På väg till nytt hem

Har också varit nära att återerövra frigolitstycken från årets förpackningar, de kan ju vara bra att ställa saker på i garaget i st f direkt på golvet. Utgången ännu ej avgjord.

Benhård är jag däremot då det gäller hyllvärmare i garderoben, dvs det som kan vara bra att ha, det kan jag hitta på årets reor i betydligt bättre skick och som utmärkta självkänsleförhöjare. Och inte åldern som avgör, här finnes favoriter som bars redan under 1900-talet. I tveksamma fall får plagget i fråga en sista chans och om jag skrudad i det kommer på mig själv med att så här tänker jag inte öppna dörren, då blir det uppsägning och vräkning.
Har gott om utrymme så självklart sparas numera – obs helst de åttakantiga – burkar i matkällaren. De har fint sällskap av vackra flaskor, som skulle kunna få en oförberedd besökare att snegla frågande på mig. Men det ligger 10 års eftertanke bakom dom, frågan är snarare om jag nånsin kommer att göra så mycket saft? Krukor och planteringstråg sparas också, men sistnämnda kastas numera efter välförrättad tjänst varje år, krukorna då de börjar åldras.

Ett litet smakprov från matkällaren

Emballagen från Odla nu är rena guldgruvefynden den dag någon planta ska förflyttas eller? Det ska premiärprovas i dagarna, då en av min myntor ska ge sig ut i stora världen!

Jag har t o m börjat gå igenom husets oändliga rad med bokhyllor och kritiskt granska eftersom nyförvärv står i kö, men uppdraget är delikat. Och i princip har jag inköpsförbud med undantag för det som rör specialintressen, dom är många, eller böcker, som jag vet jag kommer att gå tillbaka till. Men påpekas också att barn- och flickböckerna finnes kvar liksom en trofast rad deckare, de har egna hyllor nere i källaren. Men kommer jag någonsin att med iver kasta mig över t.ex. Vänstern i Europa – jo det kommer jag, dvs tog fram den nu och såg fortsättningen – sedan 1789. En fint illustrerad översikt av David Caute.

Något lättare är kanske den fotogenomgång som också är påbörjad, folk jag mött på resor men ingen fortsatt kontakt, landskap osv, nej, bara de riktigt bra sparas!
Och belåten över dessa prov på karaktär, som jag hoppas kan vara vägvisare till min vän, tittar jag ut genom fönstret och ser att grovsoporna troligen kommer att ingå i midsommarbilden 2010.

Midsommarskrudad infart anno 2010

Om ovanstående erfarenheter kommer att tjäna som förebild eller - hemska tanke - sätta vänskapen på prov, det återstår att se och måste väl också  själv vara den första att erkänna att det inte är lätt att leva som man lär!