Optimisten i mig trodde att när gipset väl försvann så var det som vanligt igen, kanske skulle jag be en sjukgymnast om några tips. Så fel jag hade. Sjukgymnast var redan inbokad och väntade och inte tal om några tips utan månaders resor mellan tassemarkerna och Norrtälje plus rejäla hemläxor!
En ful krokodiltass doldes under gipset |
Så tiden gick och våren kom , en riktig blåsippsvår som höll på att bringa mig på nytt fall men där var turen på min sida, det blev ett prosaiskt fall utan följder. Och så småningom kunde jag hantera pennorna igen
Lyckan att ha en egen blåsippsträdgård |
Och varje gång kursutbuden landade i brevlådan letade jag lystet men bara för att finna att jo visst kunde jag på kurs men desvärre inte ta mig därifrån. Kurserna passade inte med min sista buss, i tassemarkerna ska man inte ränna ute på kvällarna utan sitta vackert hemma och skissa och testa sig fram
Ett axplock från skisser till kol och pastellkritor |
Men skam den som ger sig, hösten 2013 dök det upp en akvarellkurs på dagtid i Norrtälje. Anmälde mig blixtsnabbt men inte tillräckligt snabbt, den var redan fulltecknad och det fanns bara en kvällskurs med platser kvar att välja på …..
Prisar numera min lyckliga stjärna att jag valde den och då fick Ulf Holmberg som handledare
Ulf, en handledare med oändligt tålamod
|
Kurs pågår |
Mitt första försök blev en inte kattastrof utan en lärorik katastrof, då jag tänkte mig en favoritskiss som akvarell
Detalj ur den pastellskissen |
Akvarellen? Den ligger längst ner i en låda bevarad som en pekpinne: skynda långsamt och gapa inte över för mycket!
Det andra kurstillfället ägnades åt porträttmålning utan modell och då gick det bättre och minns hur Ulf sa: Den ska du rama in!
Ulf, det dröjde men nu är den inramad |
Kusen förhöjde hösten och jag såg fram mot en fortsättning till våren,, men det blev ingen fortsättning och då valde jag Ulfs torsdagskurs i olja och akryl, men det är ju en annan historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar