I backspegeln - 2018

Jag kan läsa och se sorg men inte skriva om min egen och tystnaden från tassemarkerna har varit lång,  den som säger att tiden läker alla sår har fel – tiden kan lindra verkningarna och sen är det upp till mig själv att förvandla dom till minnen – både positiva och negativa

2013, Piraten var den första jag miste och det tomrummet blev därför kanske både större och svårare att hantera än då jag inom en vecka 2014 såg både Amber och Simbor följa hans tassar bort. Simbor vilar nu bredvid Piraten i trädgården medan Amber fick sin viloplats i Ultuna djursjukhus minneslund.

Simbor, Amber och Fabian följer med största uppmärksamhet hur kvällsräkorna skalas

 Samtidigt finns de alla med i det liv som går vidare här. Ingen kan ersätta dom och de bidrar med allt jag känt och lärt genom dom genom åren

När jag flyttade till Skogstjäll fick jag ett syrenskott från k.syster och Alnö, det är nu krukat vid min ytterdörr och i år blommade det fint och får stå som symbol mellan då och nu 

Så nu hög tid att samla ihop trådarna och gå vidare och visa att vi förvaltar arvet efter de försvunna. Fabian finns kvar som sammanbindande länk i min nya kvartett, som även de kommer att få sina egna presentationer.